arg och ledsen och allt som hör till
(detta är riktat till någon ja, som antagligen inte läser bloggen men ändå, jag vågar inte säga det till henne så jag måste skriva det här för jag klarar inte av att hålla det inne längre)
Vill du att allt ska kretsa kring vad du äter och hur du tränar?
Vill du också vara tvungen att enbart äta hemma, för att du måste väga upp all mat du äter?
Vill du också tacka nej till all form av umgänge för att din kalorigräns överstigs?
Vill du också vara nervös en hel vecka för att du vet att i helgen kommer du äta chips?
Vill du också ligga vaken varje natt för att komma på exakt vad och på vilka tider du ska äta imorgon?
Vill du också bli så nere av ett inställt träningspass att du slår dig själv med knytnävarna hårt och länge?
Vill du också spendera timmar gråtandes i sängen för att du inte vet näringsinnehållet på lingonsylt?
Vill du också vara arg på någon i flera dagar för att den personen tog en klunk ur en flaska du hade, så att du inte vet exakt hur mycket som blev kvar åt dig, så att du inte vet hur stor bit knäckebröd du måste lägga till för att komma precis på den magiska gränsen?
Vill du också se dig själv växa och svälla och jäsa till dubbel storlek för att du bara tränat en halvtimme en dag?
Vill du också slita bort stora hårtussar för att du inte får bort tankarna ur huvudet?
Vill du också låta bli att må bra en hel dag för att vågen visade mer än den brukar på morgonen?
Vill du också spendera nätter inne på toaletten för du mår så illa att du är rädd att kvävas om du somnar i sängen?
Vill du också leva livet som en balansgång där minsta lilla felsteg gör att du rasar ner och ner och ner och ner?
Vill du också känna hur varje kommentar om ditt utseende får dig att vilja spy över dig själv?
Vill du också få noll poäng på en tenta för att han som skrev tentan hade en godispåse som gjorde att du inte kunnat tänka på annat än godis?
Vill du också en gång varannan vecka handla glass, godis och kakor för ca 500 kr och sedan hem och trycka i dig. Äta allt du kommer åt? Äta så snabbt och utan pauser så att du inte hinner andas? Bara för att du kommer på att du inte ÄR värd att ha en fin kropp.
Vill du den dagen se på klockan och springa kapp med tiden för att du måste hinna äta så mycket som möjligt på den tiden som är kvar av dagen, för att du måste förstöra för dig själv för allt du kämpat för så mycket som möjligt?
Vill du äta sked efter sked ur ett big pack paket utan att registrera smaken, trots att du mår så illa att du helst av allt bara vill spy? Men du tillåter dig inte att spy, för du förtjänar inte att bli av med illamåendet ens en liten gnutta. Du måste må illa för det är den enda känslan du fortfarande har.
Vill du att de enda semesterminnena du har kvar är vilka papperskorgar du slängt dina halvätna glassbägare i? Eller exakt var alla offentliga toaletter ligger i varje stad du varit i, bara för att det är det enda som spelar någon roll.
Vill du också vakna upp och inse att du tappat taget om allt vad ett normalt förhållande till allt heter?
Vill du också slå numret om och om igen till det stället där det finns hjälp att få, men sen lägga på luren, för du vet att de kommer skratta rakt ut när du säger vad du väger. Att du inte ens är värd att ta upp deras tid när du är så äcklig och skabbig?
Vill du också läsa "bli vän med kroppen och maten" och "mattillåtet" gång på gång pärm till pärm och tänka "det låter väl bra, men det är omöjligt för mig"?
Jag vill iallafall inte ha det så. Men det är så in i helvete svårt att inte ha det så när det enda ni pratar om hela tiden är "nyttiga saker" bantningskurer och vikt och utseende på folk. Jag vet att jag varit borta på sista tiden men jag orkar inte med att umgås för jag vet att någon gång under dagen kommer alltid någon kommentar eller diskussion om vikt eller mat eller hälsa och varje gång sänks jag lika mycket, även om jag försöker att inte låtsas om det.
Så lite sjäviskt nu för nu försöker jag verkligen att låta bli att tänka, kan inte ni när ni träffar mig försöka att inte prata om mat eller träning eller utseende? Snälla.
Vill du att allt ska kretsa kring vad du äter och hur du tränar?
Vill du också vara tvungen att enbart äta hemma, för att du måste väga upp all mat du äter?
Vill du också tacka nej till all form av umgänge för att din kalorigräns överstigs?
Vill du också vara nervös en hel vecka för att du vet att i helgen kommer du äta chips?
Vill du också ligga vaken varje natt för att komma på exakt vad och på vilka tider du ska äta imorgon?
Vill du också bli så nere av ett inställt träningspass att du slår dig själv med knytnävarna hårt och länge?
Vill du också spendera timmar gråtandes i sängen för att du inte vet näringsinnehållet på lingonsylt?
Vill du också vara arg på någon i flera dagar för att den personen tog en klunk ur en flaska du hade, så att du inte vet exakt hur mycket som blev kvar åt dig, så att du inte vet hur stor bit knäckebröd du måste lägga till för att komma precis på den magiska gränsen?
Vill du också se dig själv växa och svälla och jäsa till dubbel storlek för att du bara tränat en halvtimme en dag?
Vill du också slita bort stora hårtussar för att du inte får bort tankarna ur huvudet?
Vill du också låta bli att må bra en hel dag för att vågen visade mer än den brukar på morgonen?
Vill du också spendera nätter inne på toaletten för du mår så illa att du är rädd att kvävas om du somnar i sängen?
Vill du också leva livet som en balansgång där minsta lilla felsteg gör att du rasar ner och ner och ner och ner?
Vill du också känna hur varje kommentar om ditt utseende får dig att vilja spy över dig själv?
Vill du också få noll poäng på en tenta för att han som skrev tentan hade en godispåse som gjorde att du inte kunnat tänka på annat än godis?
Vill du också en gång varannan vecka handla glass, godis och kakor för ca 500 kr och sedan hem och trycka i dig. Äta allt du kommer åt? Äta så snabbt och utan pauser så att du inte hinner andas? Bara för att du kommer på att du inte ÄR värd att ha en fin kropp.
Vill du den dagen se på klockan och springa kapp med tiden för att du måste hinna äta så mycket som möjligt på den tiden som är kvar av dagen, för att du måste förstöra för dig själv för allt du kämpat för så mycket som möjligt?
Vill du äta sked efter sked ur ett big pack paket utan att registrera smaken, trots att du mår så illa att du helst av allt bara vill spy? Men du tillåter dig inte att spy, för du förtjänar inte att bli av med illamåendet ens en liten gnutta. Du måste må illa för det är den enda känslan du fortfarande har.
Vill du att de enda semesterminnena du har kvar är vilka papperskorgar du slängt dina halvätna glassbägare i? Eller exakt var alla offentliga toaletter ligger i varje stad du varit i, bara för att det är det enda som spelar någon roll.
Vill du också vakna upp och inse att du tappat taget om allt vad ett normalt förhållande till allt heter?
Vill du också slå numret om och om igen till det stället där det finns hjälp att få, men sen lägga på luren, för du vet att de kommer skratta rakt ut när du säger vad du väger. Att du inte ens är värd att ta upp deras tid när du är så äcklig och skabbig?
Vill du också läsa "bli vän med kroppen och maten" och "mattillåtet" gång på gång pärm till pärm och tänka "det låter väl bra, men det är omöjligt för mig"?
Jag vill iallafall inte ha det så. Men det är så in i helvete svårt att inte ha det så när det enda ni pratar om hela tiden är "nyttiga saker" bantningskurer och vikt och utseende på folk. Jag vet att jag varit borta på sista tiden men jag orkar inte med att umgås för jag vet att någon gång under dagen kommer alltid någon kommentar eller diskussion om vikt eller mat eller hälsa och varje gång sänks jag lika mycket, även om jag försöker att inte låtsas om det.
Så lite sjäviskt nu för nu försöker jag verkligen att låta bli att tänka, kan inte ni när ni träffar mig försöka att inte prata om mat eller träning eller utseende? Snälla.

2 Comments:
Abropå nåt helt annat, hur gick det med vår film? tycker det är en jättebra idé som vi borde ta upp igen!
hoppas verkligen det där inte stämde in på dig, blev rädd när jag läste! finns här om du vill prata. om det är svårt har jag ju boxen som inte gick åt förra helgen i kylen...
jag tror att manuset blev kvar på skolans datorer och raderades när vi tog studenten, fast vi kom ju inte så långt ändå så inte så svårt att återskapa det kanske
Skicka en kommentar
<< Home