Paolo Nutini (stella har ingen egen blogg)

Dagen började med ett fysikprov för Stellas del. Det varade i fyra timmar och var ganska ondskefullt. Under tiden var regina och tränade med Johanna.

Tio över tolv ringer Stella till Regina och bestämmer att regina ska komma hem till Stella så snart som möjligt. En och en halv timme senare var Regina framme hos Stella. Efter som hon inte hade sovit var hon ganska trött och flummig. Efter lite kaffe var hon pigg och flummig. Sedan började vi lyssna på Paolo och se uppträdandet från ABC i Glasgow. Stella målade samtliga naglar. Vi 17-tiden började vi att göra oss i ordning och 17.45 begav vi oss in till stan. Där åt vi på Pizza Hut, vilket tog oss en knapp timme. Sedan promenerade vi iväg till Debaser för att se om det var en kö. det var det, iungefär åtta personer framför oss. Sedan fick vi stå i regnet i 50 minuter och vänta på att bli insläppta. Vi lyssnade på paolo i bästa Stella och Reginastil. Sedan när vi väl kom in köpte vi varsin t-shirt med den fula bilden på Paolo bland löven på. Vi fick dessutom ett gäng knappar gratis.

Sedan köpte Stella en drink och Regina gick på toaletten. Sedan gick Stella på toaletten. Sedan gick vi fram och ställde oss vid scenkanten. På höger sida förstås så att vi fick den snygga vinkeln. Vi stod vid scenen och väntade i ungefär en halvtimme innan förbandet, Jonna Lee, började spela. hennes låtar var tråkiga. Sedan följde soundcheck och nästan en halvtimmes nervös väntan. Vi höll nästan på att blåsa bort eftersom vi stod framför högtalarna. Så började då konserten. Paolo, som var grymt snyyg i verkligheten inledde med den fantastiska låten Alloway Grove. Därefter följde Reginas favoritlåt New Shoes. Sen kom den lite för banala rewind, men den är bra ändå. Därefter följde en av Paolos lite mer okända låtar, january. Som ett riktigt Paolofan bör man dock känna till den (vi sjöng med). Million Faces som kom därefter gjordes i en ny tappning eller som Paolo uttryckte det "that was an interesting version of that song". Titelspåret till skivan, These Streets följde på Million Faces. Live var den sjukt bra! Sedan visade det sig att Paolo hade skrivit en ny sång, en "country"sång. Den hette 55 to 1 och var väldigt bra! Kvällens tråkigaste nummer var covern Dolphins, gör Crazy eller Caledonia nästa gång. "This is a slow song", sa Paolo om Autumn, och visst var den det men mycket bättre live. "We need to speed things up a little" sa han och drog igång Rainbows, skönt driv i den! Loving You följdes av den bästa låten någonsin, Jenny Don't Be Hasty! (enligt Stella). Den hade inte kunnat göras bättre. Paolo sa att det var den sista låten, men vi visste bättre eftersom vi kunde se låtlistan som fanns fasttejad vid basistens fötter. Det var kanske inte heller så svårt att gissa eftersom han inte spelat Last Request. Efter att ha gått av scenen och sedan kommit tillbaka upp spelade han Northern skies som ligger efter Alloway Grove på plattan. Denna följdes av Amy Winehouses Rehab, den passade honom bra! Konserten avslutades med allsångsversionen av Last Request, även denna var så mycket bättre live. Avslutningsvis fick Regina en papperboll gjord av den låtlista som basisten haft kastad på sig. Yeah!

Lite deprimerade dröjde vi oss så kvar vi scenkanten, och vägrade inse att konserten och kvällen var slut medan de packade ihop grejerna på scenen. vi gick och ställde oss i en jättelång toakö. När vi sedan kom ut ville vi inte gå därifrån och vi fick syn på Paolos trummis som stod utanför dörren till "backstage" och snackade med några tjejer. Wow, tänkte vi och stod och stirrade i npgra minuter. Så vänder Stella sig om och finner att hon står 3 meter från Paolo själv. Hon börjar boxa Regina, com blir sur för att hon inte vill vända sig från trummisen. Stella som inte lyckades få en autograf i Glasgow vet vad hon vill ha. Stella blir lite nervös och hysterisk och inleder konversationen med Paolo med att säga "I'm sorry". paolo svarar med "Don't be sorry, you haven't done anything". Stella får sedan skaka hand med Paolo och får sin efterlängtade autograf. Regina får också en autograf och handskakning. Innan vi ska avlägsna oss får Stella en puss på kinden och en kram och Regina får en kram. Vi blev lite hysteriska och sedan insåg vi att vi inte hade någon bild på Paolo. så vi går fram igen och säger "we realised that we forgot the most important thing". Paolo svarar då "I'm rubbish with fotos, I always make funny faces". (my ass). Efter fotot tog vi varsin cider och träffade Andreas och Andreas från Skåne. De drev tesen att folk gillade Paolo mest för att han var snygg. Vi höll inte riktigt med. Efter denna mycket givande konversation som måste varat i 25 minuter insåg vi att det vore bra att hinna med sista tunnelbanan hem. Så vi gick och hann alldeles lagom. En bra avslutning på en perfekt kväll.