the minutes seem like hours and the hours seem like days

denna vecka har varit lite upp och ner. Mest ner. Måndagen var bra. Tisdagen dålig. Onsdagen förfärlig. Torsdagen väldigt väldigt bra.
Den första roliga händelsen var den väldigt bittra tanten på tunnelbanan. Halvvägs till stadion frågade hon högt och klagande hur hon skulle kunna komma ut, det var ju så fullt. Någon dam sa skämtsamt att hon fick väl flyga. Tanten blev asförbannad och efter att förklarat att hon inte kunde det för att hon var för gammal - tillräckligt gammal att vara farmor åt vem som helst där - började hon skylla på Reinfeldt - ända sen Reinfeldt tog över har det varit alldeles för trångt på tunnelbanan. Fly förbannad var hon.

Sen skulle vi ha övning. Men när han var tio minuter försenad och folk började gå gick jag och Louise upp till rummet och hämtade honom. Vi tänker inte missa ett tillfälle att hänga på det kontoret liksom. Så stod iallafall alla lärarna till alla grupperna där och sa åt oss att säga åt vår klass att de kommer till nästa timme. Kul att tro att två öppen ingångare klarar det. Jag gick iallafall in i alla klassrum och sa att vi skulle börja vid elva, så då gick alla för att sen komma tillbaka till elva. Bara det att Han kom kvart i elva och började lektionen, pinsamt.
Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer än att vi var inne på hans kontor fyra gånger den dagen och hade väldigt väldigt roligt åt oss själva. Jag hade extra roligt eftersom han skrivit ut ett "Bra!" på min hemuppgift, men inte på Louises. Han tycker bättre om mig...

Nu får jag inte gå till skolan på fyra dar. Vet inte hur jag ska klara mig. Det är inte lika roligt att plugga ensam hemma (även om det är aningen effektivare).