ibland (eller i stort sett hela tiden) önskar jag att jag vore Violet i the Incredibles. Jag skulle så behöva kunna bli osynlig. Eller i varje fall sjunka genom jorden eller något. I varje fall behöver jag lära mig att inte rodna hela tiden! Jag har blivit Erik från högstadiet. Jag rodnar bara någon pratar med mig.
Nu kommer min blogg för idag bli väldigt fjortis, men det skiter jag i. Jag är väl en fjortis helt enkelt. Men det har varit världens jobbigaste dag! usch.
Förutom att hela vår labb och presentation till imorrn skitit sig, så att vi kommer stå där som två fån och bli ihjälkritiserade, så har jag sprungit in i Anders hela dan! så sjukt jobbigt.
Först skickade Louise ut mig till skrivaren, och självklart gick han förbi precis då och glodde skumt på mig, eftersom att jag först stirrade på honom och sen stirrade rakt ner i skrivaren och sen sprang in till Louise som ropade på mig.
Sen när jag och Louise äntligen var klara att åka hem, runt 18, så var det helt tomt på perrongen, förutom Anders och hans kompis. Och så var det jättelångt kvar till att tunnelbanan skulle komma, så det vart lite jobbigt.
Sen skulle självklart Anders med kompis gå till pendeltågen på centralen, och jag hamnade två steg bakom dom. I vanliga fall är det så mycket folk att det går att smita in i folkmängden och försvinna, men det gick inte nu, så jag fick lov att gå två steg bakom hela vägen, och de gick jättesakta.
Jag tycker inte om klassfester. De bara förstör för mig. Jag kommer aldrig i livet våga gå på någon firmafest.
Nu måste jag öva på min redovisning, vilket jag är jättesugen på efter att redan ha suttit och försökt få den rätt åtta timmar i skolan.