but all the dreams subside

jag mår fortfarande illa konstant, svagt men ändå konstant. Jag är trött konstant också. Nu de senaste dagarna har jag varit lika trött som jag var i september, när jag mådde som sämst. Och på nåt stört sett har alla tankarna från då kommit tillbaka också, och alla känslor. Så jag tycker tänker och mår precis som då, men jag beter mig iallafall annorlunda. Jag beter mig "normalt". Och det blir ju inte direkt bättre av det.

Jag börjar bli rädd på allvar inför jullovet. När jag inte längre måste ha energi på dagarna för att orka plugga, då behöver jag ju inte äta. Jag vet att det inte är så, men jag kan ändå inte sluta tänka så. Jag spelar ingen roll. Mina betyg spelar roll, eller rättare sagt, att andra tycker att jag är smart spelar roll. Och vältränad och smal. Hur jag mår, om jag kan koncentrera mig på vad andra säger, eller om jag får ut något av mina dagar, det spelar ingen roll. Jag spelar ingen roll. Alla andra spelar roll. Och skalet spelar roll.

Jag borde nästan satsa på att misslyckas på en tenta för att göra en omtenta för att tvingas äta hela jullovet, men å andra sidan skulle jag bli så knäckt av misslyckandet att jag inte skulle kunna ändå.

Och de senaste dagarna har jag inte pallat att äta något annat än mackor. Allt annat gör mig ännu mer illamående.