the trick is to keep breathing

Idag trodde jag att jag skulle få äta lunch ensam, så för en gångs skull trodde jag att lunchen skulle bli lugn och behaglig. Men så blev det så att jag åt med Per och Yang. Med dem brukar konversationen inte flyta på naturligt ens vid berusat tillstånd. Men jag antar att det inte anses artigt att säga "nej, jag äter hellre själv än med er" när någon frågar. Och jag antar att det inte anses artigt av två personer att diskutera var de ska äta lunch utan att fråga den tredje. Så då blir det som det blir.

För övrigt är jag mest irriterad. Jag har varit det i några veckor. Jag blir ännu mer irriterad över att jag faktiskt sagt åt den personen vad den gör som får mig att må så dåligt men den fortsätter med samma beteenden och tittar på mig och ler som om den gör det bara för att jävlas. Men jag tycker inte det är roligt.

Jag skulle vilja vräka ur mig allt som jag sitter och samlar på mig. Med en person som jag aldrig mer behöver träffa, med någon som inte kommer med kommentarer som "ja, jag förstår precis, när jag...." och ändrar konversationen till att handla om den. Någon som inte har en aning och inte bryr sig ett skit om någon person som jag känner, för det sista jag vill är att svartmåla någon. Men jag orkar inte. Jag bara fortsätter på som vanligt och gör mitt bästa för att ingen ska märka mig.