Ibland,vid vissa små korta händelser, känns det som om världen går ut på att fungera perfekt för mig. Idag t.ex. så steg jag av tåget som vanligt i Spånga, och så såg jag att rulltrappan inte fungerade. Nödstoppskylten var tänd och jag såg fullt med folk som traskade på uppför rulltrappan ändå. När jag kom fram och just hade suckat klart över det förmodligen onödiga nödstoppet så började rulltrappan att fungera. Det var ungefär ett sånt där ögonblick som i filmer skulle ha ackompanjerats av halleluja-musik.

Men sen så går det ganska snabbt för världen att få mig att inse att världen inte fungerar så, utan bara vill förstöra för mig. Johannes ska vara i samma grupp som oss på de muntliga seminariet på ingenjörsvetenskapen. Var han tvungen att välja vår grupp? Sist jag var i samma grupp som honom fick jag kämpa 45 minuter för att hålla tårarna borta, så att jag inte började gråta av ilska. Jag har verkligen ingen lust att ordna 50 minuters föredrag om han ska lyssna på det. Jag börjar nästan gråta bara av att tänka på det.

Vi hade valinformation. Jag frågade maskinsnubben hur många tjejer det går i den klassen. Han sa 19%, men att på programmet i stort var det bättre, 23%. Sen när är det bättre med fler tjejer? Ser jag ut som om jag vill ha syjunta eller? Sen sa han att jag gjorde rätt som valde maskin, maskin är ju ett lätt och brett program. Vadå lätt? Varför är lätt bra? Jag kanske inte är bäst, men jag är iallafall tillräckligt bra för att klara det jag vill och behöver inte välja ett lätt program. Kunde han inte sagt något om hur intressant det var istället? Sen så hängde massa av de personerna som jag helst vill slippa vid maskinbordet jättelänge, just min otur om de väljer det också.

Sen så är jag sur på vår teknikhistoriegästföreläsare. Det första han sa var "oj, vilken uppdelad klass. Alla tjejer sitter ju tillsammans, på rad 11. Och ni kom in tillsammans också. Är det alltid så? Umgås ni tjejer bara med varandra? Ni ska säkert välja samma program sen också, är det inte så?" Va trött jag blir. Vad spelar det för roll? Om vi är 5 tjejer och 1 kille i vårt gäng, varför är vi då sämre än de som är 5 killar och 1 tjej? Vad är skillnaden? Sen så kallade han oss för apatiska. Jättetrevlig kille, verkligen. Det är nästan så jag skulle vilja säga att föreläsningen i övrigt sög, bara för att, men den var jättebra. Jag gillar inte när det är så. Att såna jag inte gillar gör saker jag gillar.