Nu är en vardag över och det är snart helg igen! Och lov! Helt underbart. Förhoppningsvis hinner jag vila ut lite då. Den här helgen hann jag inte det.
På lördagen var jag och Johanna på jakt efter present åt Marie och kort åt Martin. Det var jobbigt. Ett väldigt springande runt överallt och jag var jättetrött och ville hem och sova. Sen när jag väl kom hem hade jag bara en och en halv timme på mig innan jag skulle hem till Martin. Så jag hann sova en halvtimme, och sen vaknade jag ännu mer sugen på att stanna hemma och sova istället. Men det skulle ju inte bli så sent på kvällen, var det bestämt, jag skulle hem med sista tåget var planen.
På tåget in till stan träffade vi på Maria. Hon och Sandra skulle ut. Till Café Opera. Jää.
När vi kom till Martin fanns det läskiga snacks, och väldigt god bål. Sen blev det middag. Sen vart det supergod tårta, och sen vart det drinkar.
Mitt lag vann, såklart, frågesporten. Jag och Simon totalägde, med lite hjälp av icke-Caradhrasarna. Ungefär där gick också sista tåget, utan mig.
Sen efter ett tag började den gamla vanliga visan, jag har aldrig och sanning eller konsekvens. Uschusch. Som tur var satt jag breve Cassie och Johanna och kunde prata med dem istället, de är mycket roligare.
Sen gick vi och la oss, och sen vaknade jag jätteutvilad och var pigg hela dagen fram till kvällen då alla bra tv-program gick. Jag somnade nästan till One Tree Hill. Det är helt galet. Stackars Chad. Jag lyckades hålla mig till åtta iallafall, så hann jag sova en timme och var vaken igen till Big Brother. Bra va?