Glad!

Jag är glad att jag känner Johanna. Den perfekta förebilden och kompisen. Nästan 7 år. Utan Johanna hade jag troligtvis aldrig överlevt högstadiet med Rudolf, eller kollot, och jag skulle inte ha någon att klaga med som förstår hur traumatiskt allt det var!

Jag är glad för Isabelle. Första Caradhras-mötet som inte Johanna eller Marie skulle på pratade jag med Isabelle, och hon köpte en cola åt mig. Sen skyddade hon mig mot vi-kollektivet hela året :-) Det enda läskiga med Isabelle är att jag blir alldeles för ärlig mot henne efter lite alkohol, så hon vet för mycket! inte brra... Men Isabelle är jättebra! Hon är den största anledningen till att jag har förstått att jag är bra som jag är, även om hon inte vet själv att hon påverkar mig så.

Jag är glad att jag började på KTH och träffade Louise. Vi äger. Om det inte varit för Louise hade jag hoppat av efter en månad. Nu har jag kul hela tiden, vi är så bra på att köra med alla. Och vad skulle jag gjort om jag inte fick klaga hela tiden över hur fin krullet är och hur äckligt dum hans kompis är.

Jag är glad att Caradhras finns. Alla bäbisar som växer mer och mer, och visar fler och fler kvaliteter och fast jag känt dem i över ett år så överraskar de fortfarande. Jag kommer knappt ihåg Caradhras innan dess nuvarande form. Den nuvarande formen är perfekt!

Jag är glad över att jag har kontakt med Olivia igen. Jag trodde faktiskt inte att vi skulle hålla kontakten efter gymnasiet, då vi knappt hade någon kontakt under gymnasiet. Det är jättekul att vi blev så bra kompisar igen, och ett år i Tyskland är inga problem. Snart partar vi loss igen

Jag är glad att jag äntligen kan vara nöjd över det jag gör. Att jag inte behöver vara bäst. Jag är bra som jag är. Tack alla som har hjälpt mig att förstå det!

Sen finns det så mycket mer småsaker som gör mig glad, men det är för mycket att ta upp. Det viktigaste, som gör mig mest glad är med :)