Lucia

Caradhras är världens underbaraste! Jag fattar inte hur jag klarar mig utan att träffa Caradhras varje dag i skolan.
Jag var på Södras Luciatåg och Djäknespelet. Båda var lite halvdana. Djäknespelet hade några roliga skämt(E-kolv) och några fina rim, som jag inte kommer ihåg.
Det var härligt att vara tillbaka på Södra, och veta att jag inte var där för att jag var tvungen utan att jag var där för att jag ville.
KTH är visserligen hur kul som helst och jag skulle kunna gå där resten av livet känns det som, och fortfarande trivas, men nya kompisar blir aldrig lika bra som gamla kompisar. Nya kompisar ser ju bara den personen som jag är nu, men gamla vet ju hur jag var och hur jag är, och därför en mer sann bild av hur jag är.
Så Caradhras tänker jag inte överge än på ett tag.